Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Att lära sig leva med förlusten av ett barn: sorgearbete genom sociala medier

Ett barns död sägs vara den svåraste av alla förluster som en människa kan uppleva i livet. Föräldrars sorg har påvisats som den mest intensiva och överväldigande av alla former av sorg, en särskilt allvarlig typ av förlust som ger extrem ångest och sorg över en lång tidsperiod. Den teoretiska förståelsen av föräldrars sorg har gått från det traditionella perspektivet som betonar vikten av att bryta banden och att släppa relationen med de döda, till nya perspektiv som i stället fokuserar på att bibehålla banden och hålla kvar relationen. Dessa nya insikter går ofta tvärt emot sociala normer och förväntningar från samhället på de sörjande. De strukturer för stöd till sörjande föräldrar som finns i samhälle och sjukvårdssystem kan inte på effektiva sätt ge det långsiktiga terapeutiska stöd som de sörjande behöver. Eftersom behovet av stöd inte uppfylls, uppstår andra, alternativa stödstrukturer och det är i de här situationer som "lekmanna-experter" kan ge ett viktigt social stöd. Sorgegrupper online är en relativt ny form av stöd som ännu inte studerats tillräckligt med ett tvärvetenskapligt förhållningssätt.

Det övergripande syftet med denna pilotstudie är att ytterligare bidra till vår förståelse av hur de tekniska möjligheterna med sociala nätverk online kan fungera som viktiga resurser i processen att lära sig att hantera sorgen efter ett barns död. Frågor kring tre teman är av central betydelse i projektet:

  • Med utgångspunkt i att de traditionella stödstrukturer för sörjande i samhället upplevs som otillräckliga, hur utvecklas stöd genom sociala nätverk online som alternativ? Vilka möjligheter ger tekniken medlemmarna i sorgegruppen?
  • Med utgångspunkt i att de nya normerna att "hålla kvar" relationen med sitt döda barn går emot de sociala normer för sorg och förväntningar som finns i samhället, hur ser dynamiken ut i gemenskapen i sorgegruppen på nätet kring normen att "hålla kvar"? Hur uttrycks dessa och hur skiljer skiljer sig och överlappar de med normer utanför gruppen?
  • Hur tar man del av den kunskap och erfarenhet kring ett barns död, som finns bland medlemmarna i gruppen? Hur fungerar detta utbyte som resurser i att lära sig att leva vidare efter förlusten? Hur socialiseras sörjande föräldrar in i kulturen inom gruppen där normen är att "hålla kvar"?

Pilotstudien, som inleddes i slutet av 2012, syftar till att få insikt i sörjande föräldrars användning av en sorgegrupp i en sluten diskussionsgrupp på det sociala nätverket Facebook. Preliminära resultat visar att de tekniska möjligheterna med sociala nätverk online ger utökad kontakt med andra sörjande föräldrar, stödjer utbyte av erfarenheter och kunskap och kan skapa en känsla av gemenskap på ett sätt som fyller det akuta behov av stöd som de sörjande upplever. Att man använder sociala nätverk för så här seriösa och allvarliga syften motsäger den gängse uppfattningen att sociala medier är ytliga medier. Gemenskapen och interaktionen i den slutna gruppen fungerar som viktiga resurser för att lära sig att hantera död, sorg och förlust. Dessa preliminära resultat stödjer också aktuell forskning som argumenterar för en ny förståelse av föräldrars sorg. Normer för beteende utvecklas inom gruppen, vilket också återspeglar det långvariga behovet som medlemmarna har av att få lov att minnas och prata om sina döda barn. Vad som delas inom den slutna sorgegruppen genom text och bilder skiljer sig ganska anmärkningsvärt från vad som skulle accepteras utanför gruppen, både i samhället och i andra sammanhang online. Resultaten från pilotstudien, dvs empiriskt grundad kunskap om hur de tekniska möjligheterna med sociala nätverk online kan stödja sörjande föräldrars långsiktiga behov, kommer även att kunna bidra till och utveckla det arbete och rutiner som finns för befintliga stödstrukturer "off-line".

Mer om projektet

För mer information om projektet kontakta:

Ylva Hård af Segerstad, E-post

Sidansvarig: Elin Johansson|Sidan uppdaterades: 2013-04-25
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?